Att berömma barn – så peppar du utan att sätta press

Beröm åker ur oss automatiskt. Barnet landar en volt, vi säger "vad duktig du är!" – och menar varenda ord. Tanken är att bygga självförtroende, och det är en helt rimlig tanke. När forskare frågade föräldrar svarade omkring 85 procent att beröm för barnets förmåga är nödvändigt för att barnet ska känna sig smart och duktigt.

Men samma forskare hade just testat vad den sortens beröm faktiskt gör – och resultatet gick åt andra hållet än vad de flesta av oss antar.

I en klassisk studie från 1998 lät psykologerna Claudia Mueller och Carol Dweck omkring tioåringar lösa uppgifter. Alla fick veta att de klarat sig bra – men berömmet formulerades på två olika sätt. Den ena gruppen fick beröm för sin begåvning ("du måste vara smart på det här"), den andra för sin ansträngning ("du måste ha jobbat hårt med de här").

Skillnaden syntes när uppgifterna blev svårare. Barnen som fått beröm för sin begåvning ville hellre ha en lätt uppgift som de säkert skulle klara, gav upp tidigare, tyckte att det var mindre roligt och presterade sämre efter en motgång. Barnen som fått beröm för sin ansträngning valde i stället oftare den svårare uppgiften – den där man kan lära sig något.

Tolkningen som ligger nära till hands: om jag är bra för att jag ÄR smart, då säger varje misslyckande något obehagligt om vem jag är. Då är det säkrare att inte försöka. Om jag är bra för att jag ANSTRÄNGDE mig, är ett misslyckande bara information om att det behövs mer träning.

Den praktiska skillnaden är mindre än man tror. Det handlar inte om att berömma mindre, utan om att rikta berömmet mot det barnet gjorde i stället för mot vem barnet är:

• I stället för "vad duktig du är!" – pröva "jag såg hur du fortsatte försöka tills hjulningen satt".
• I stället för "du är så smidig av dig" – pröva "du hittade ett smartare sätt att ta fart den här gången".
• I stället för "du är ju en naturtalang" – pröva "det där har du tränat på i flera veckor nu, och det syns".
• I stället för "bäst i gruppen!" – pröva "du vågade testa fast du tyckte det var läskigt".

Poängen är inte att hitta den perfekta formuleringen i stundens hetta. Det räcker långt att lägga märke till vad barnet faktiskt gjorde – ansträngningen, valet, envisheten, modet – och säga just det.

Att byta ut orden är enkelt. Att göra det på ett sätt som känns äkta för barnet är lite knepigare.

• "Du kämpade så bra" efter ett misslyckat försök kan låta som ett tröstpris. Om ansträngningen inte gav resultat är det ofta ärligare att prata om vad som kan testas nästa gång: "det där sista steget verkar vara den svåra biten – vad tror du skulle hjälpa?"
• Beröm för något som var lätt kan uppfattas som att du inte trodde barnet klarade det. Spara det stora berömmet till sådant som faktiskt krävde något.
• Allt behöver inte vara pedagogik. Att bara vara glad tillsammans med sitt barn – "vad kul det där såg ut!" – är fortfarande helt okej.

Growingminds är en svensk sajt som samlar forskning och konkreta verktyg kring just beröm, mindset och hur vuxna kan stötta barn vid motgångar. De gör bland annat korta filmer som förklarar forskningen på ett par minuter – en bra ingång om du hellre tittar än läser.

Vill du läsa mer om vad gymnastiken gör för barns utveckling i stort – motorik, självkänsla och rörelseglädje – har vi samlat det här: